.

Det är en speciell känsla att stå mitt emot någon, se in i någons ögon, känna någons andetag mot ens ansikte och ha gått igenom allt. Att ha kysst varenda centimeter, gråtit alla tårar, sagt alla ord, känt alla hjärtslag, haft alla bråk.  Såndär upprivande, omöjlig, förkrossande kärlek. Kraftlösa, orkeslösa, viljelösa. Att uppgivet höra sitt hjärta säga "det går inte, det räcker inte". När all kärlek i världen bara inte räcker till längre. Det är inte meningen att det ska vara så svårt, det är inte meningen att man ska behöva kämpa sig blodig bara för att va med varandra. Det är en speciell känsla att stå mitt emot någon, se in i någons ögon, känna någons andetag mot ens ansikte. Och gå åt andra hållet....